Rendez-vous med Daniel Pettersson

”Jag köpte min första dator, en AMD K62, 266 Mhz, 1997, när jag var 16-17 år. Jag hade jobbat ihop till den på kvällar och helger. På dataaffären frågade jag vilka som spelade dataspel. Det ledde till att jag åkte på mitt allra första LAN 97. Då åkte vi till en källare i Lyrestad utanför Mariestad. Vi var 5-6 killar som spelare Quake 2. Där någonstans började det”, säger Daniel Pettersson då jag undrar när han började med hobbyn.

”Tillsammans med de grabbarna startade vi en förening för att få bidrag. Vi hyrde en lokal under ett hotell i Brännebrona. och där LAN:ade vi nästan varje helg, men bara gänget då. Men det här ledde också till att vi åkte till andra LAN, och att vi startade upp ett ganska stort LAN som hette RendezVous. Vi startade 2000, då hade vi det första RendezVous, och sedan dess har det anordnats varje år. Långt efter att jag lämnade dem, finns de kvar, även den föreningen vi startade, Nätet, finns kvar. Den här nätverkslokalen vi hade för föreningen Nätet – vi promenerade för tre-fyra år sedan i samma område och bestämde oss för att knacka på dörren. Lokalen var kvar och det såg precis likadant ut. Men nu har de skärmar och så vidare på plats, så man tar bara med sin burk. Det hålls fortfarande igång. Men ingen där visste vilka vi var. Vi sa vi varit med och startat det här! Jaha, kul för er, ungefär. Inte riktigt som att legenden har levt vidare”, skrattar Daniel men säger att det kändes trevligt och lite nostalgiskt att besöka de gamla lokalerna.

Finansiering och för stora mängder cola

För att finansiera lokaler och andra fasta kostnader, gick man med i Sverok och betalade månadsavgifter som medlem.

”Vi betalade en medlemsavgift på runt 50 kr/månad. Men bidraget från Sverok var ganska viktigt för lokalhyran och så vidare. Det var ordföranden som höll igång detta. Så jag har inte full koll. Men vi fick bidrag via Sverok, så vi hade en lista när man gick in i lokalen så att man kunde kryssa i sig när man var där. Sen skickade vi in det till Sverok, och fick bidrag för sammankomsterna. Minns inte om vi fick bidrag från Mariestadskommun, men jag tror mer de sponsrade med andra medel.”

Daniel Pettersson var med fyra eller fem gånger som arrangör på RendezVous. Han fick bära bord och sälja godis, för han var ju som han säger själv ingen Linuxkille, men att koppla kablar och switchar kunde nästan vem som helst kunde göra. Gemenskapen och miljön på LAN:et var det viktigaste för honom:

”Att åka dit, att sätta ihop allt, och man kan inte spela hela tiden. När jag började var jag vaken så länge jag bara kunde, käkade micropiroger och micropizza och drack sjuka mängder Coca Cola. Jag har inte druckit det på tio år och tänker aldrig dricka det igen. Den negativa effekten av det är att jag fått kroniska magproblem, men nu i vuxen ålder har jag ju andra rutiner som är bättre.”

Rendezvous hade omkring 200 besökare och hölls i konsertlokalen Valhall, som var i kommunens ägo.

”Men jag var aldrig en av dem som skötte de kontakterna – vi hade en kille som hette Magnus Johansson, han kontaktade kommunen, och var ordförande i föreningen.”

Kompisskap

Vid sidan av att arrangera var det kompisskapet som blev viktigt:

”De killarna som var med där, vi blev ju kompisar. Det var bland det roligaste man kunde göra ju. Det blev att vi spelade nästan varje helg efter det.”

Den allra första lokalen de skaffade var i ett bostadsområde, vilket drog till sig lite uppmärksamhet.

”Det kom ofta vuxna till lokalen och undrade vad vi gjorde och hur det fungerade. De blev ofta imponerade. Ta en sån sak som alkohol, det hänger inte ihop med nördar. När man är en vuxen nörd är det annorlunda, men fortfarande inte alkohol medan man spelar.”

Rent organisationsmässigt var det föreningen väl förspänt men med vissa nätverksproblem:

”Rendezvous hade tillgång till 3-fas med 380-400 volt. Det var aldrig något problem, vi hyrde utrustning som klarade av att fördela detta bra. Det som kunde bli problem var ibland när någon tankade mycket och nätet blev segt. Sedan fick vi lära oss att det inte går inte att koppla hur många datorer som helst på samma vägguttag. Kopplar du 10 datorer till samma vägguttag, blir kabeln alldeles varm och mjuk. Och på den tiden var det Windows 98, så det är klart vi bråkade med nätverket: han kommer inte åt din utdelade mapp, men jag gör det. Så var det tills vi började med DHCP. Då började det bli bättre i nätverksstrukturen. Men det var saker man lärde sig allteftersom.”

Tävlingar och piratkopiering

Det var inte enbart folk från orten som var med och arrangerade, utan även folk från en grannkommun:

”Det fanns en Skövdeförening som också var med och arrangerade. Det är tre mil mellan Skövde och Mariestad. Det var sällan någon som pendlade där mellan, man går ofta skolan där man bor, så det var väl inte jättemycket kontakt.”

Tillsammans byggde de Rendezvous. LAN:et satsade inte enbart på datorerna, även om det så klart var huvudfokus.

”Vi hade tävlingar såklart, minns inte exakt vad, men vi delade ut priser i form av godis. Det cirkulerade bland annat en film med en tjej som drack en cola på två sekunder och kräktes upp allt sedan. Vi körde nog på samma slags tävlingar, lite dumt så där. Sedan gick ju inte allt alltid som det skulle. Jag minns ett LAN där man dragit strömsladdarna och … man gjorde alltid en knut där man satte förlängningssladden. Jag trampade där och fastnade med foten. Poff så släckte jag tio datorer. Alla vände sig om och kollade. Knuten var där för att sladdarna inte skulle åka isär. Just i den stunden var det ju inte så roligt, utan blev roligt efteråt.”

LAN:et förändras

LAN-kulturen har förändrats en del sedan Daniel var aktiv. Han berättar hur det var från början, innan nätets intåg.

”Spelintensiteten förändrades i och med nätets intåg. Ibörjan spelade man ett spel i timmar, eller till och med dagar. När Counterstrike var beta och när Battlefield bara var en bana, då spelade man bara det. Alla spelade samma spel. Sedan bytte alla spel samtidigt. Ju mer och ju längre fram i LAN:en blev det mer att någon chattar, en vill inte vara med, vi är tre som vill spela Battlefield, de där andra kollar på film och så vidare. I och med internets intåg förändrades allt till detta. Det blev med individuellt. Och förstås, när vi fick den första linan, var det alltid folk som lämnade sina datorer igång även när de inte var där, för de stod och tankade. Det var jättemycket nedladdningar och tankningar”, berättar Daniel och drar sig till minnes hur mentaliteten var på arrangemangen: ”Man delade med sig till andra personer på LAN:et så klart. Så är det inte nu. Nu streamar man. Det är klart det har påverkat spelindustrin, men hur det har gjort det, det vet jag inte. CS var ju beta då, då gick det, men sedan var du tvungen att ha nyckel, då fungerade inte den crackade versionen. Singelplayerspel gick ju att köra utan cracket, men inte LAN-spelandet. Vissa tankade och spelade och tyckte det var så bra att de köpte det sedan. På den tiden kunde man inte ställas till svars för det, nu kan man åka dit för det – fast du inte gjort det, med utpressningsbrev. Jag tror sällan att det gjort någon skada. Procenten som tankar måste vara liten jämfört med dem som köper. Vissa företag har ju lyckats så bra med sina piratkopieringsskydd så det går inte. Då måste folk köpa.”

Förutom den tidigare väldigt utbredda kopieringen, finns det andra skillnader mellan nu och då. Det var svårare att nå ut på den tiden, innan alla hade Facebook:

”Det kändes som … vi satte upp en hemsida och så spred det sig inom communityt. Minns att vi hörde om LAN, till exempel i Götet, och så fick man leta efter hemsidan. Det var långt innan Facebooks tid. Fick kunde få en länk av en kompis: kolla det här! Det fanns ju Lunarstorm och sånt, men jag tror inte det användes på samma sätt som det skulle ha gjorts idag, med event som delas på FB. Word of mouth var viktigt, att ryktet spreds.”

Bilmekaniker har sin epa-traktor

Sin tid inom LAN-kulturen har Daniel haft stor nytta av, även efteråt.

”Absolut, jag jobbade inom datorsupport länge, First Line och Back Office. Så jag har absolut haft nytta av. Det har gett mig allt kunnande jag har inom data. För att spel, programhantering och problemlösning måste fixas. Vad är trasigt? Moderkort, processorer? Det var man tvungen att kunna fixa. Idag jobbar jag som vaktmästare, och har fortfarande mycket nytta av datoringtresset. Jag hjälper och pratar mycket med IT-avdelningen. Det är väl som att säga att du jobbar som bilmekaniker och hade epa-traktor när du var 16, det är klart du har nytta av det i ditt yrke.”

Nuförtiden har Daniel inte så stort behov av sin tidigare hobby.

”Jag har väl haft igång min stationära dator två gånger på sju månader och har inte spelat något alls. Jag väntar lite på att min dotter ska bli äldre så vi kan spela tillsammans. Även om datoranvändandet har ändrats en hel del sedan min tid, så lär jag inte vara helt hjälplös”, avslutar han.

Länkar:

Rendez-Vous Facebooksida

Rendez-Vous Twitter

Daniel Lehto

Möss och människor i Skellefteå

Logotypen för Mäss och människor
som var baserade i Skellefteå.

När jag ringer upp Andreas Lindmark efter att ha raggat kontakter inom LAN-communityn via sociala medier, svarar han nästan genast. Hans dotter ligger och sover, så det passar bra för intervju. Andreas berättar att han egentligen inte varit en flitig LAN-besökare, utan egentligen bara besökt ett riktigt LAN.

”Det var ett LAN i Skellefteå , minns inte exakt vilket år det var, men 95-96 någon gång”, berättar han. ”Möss och människor anordnade det i alla fall och det var ett ganska litet event på Balderskolan, gymnasiet, och jag fick höra talas om det genom en klasskompis. Jag tror det även kan ha suttit uppe några affischer om det, men det var han, min kompis David som drog in mig där. Det var första året på gymnasiet. Min kompis var Atarikille. LAN:et var i skolans lokaler, i början av sommaren och hade ett sommartema. De hade bland annat en tävling, som gick ut på att man skulle göra ett demo, ett spel eller grafik, och det skulle då ha sommartema. Det var ett litet LAN, med omkring trettio deltagare.”

Medan de flesta andra satt och spelade spel, berättar Andreas att han med sin 486SX inte deltog i själva spelandet.

”Min dator orkade inte med det, det var ingen speldator, så jag kunde inte spela spel. De andra spelade Command & Conquer och Quake 1, tror jag det var. Tävlingen på LAN:et vanns av Erik Eklund som höll på med Ataridemon, något han var ganska ensam om där. Jag kom tvåa med ett pc-spel som jag gjort med en kompis. Spelet gick ut på att man skulle klippa en gräsmatta, men det gick inte att vinna för gräset växte upp lika fort som man klippte det. Det var ett bra sommartema, tänkte vi.”

På prisbordet fanns en mängd priser som vinnarna fick välja bland.

”Vinnaren valde en hängmatta, vi valde en Commodore 64 med spel. Det var en liten tillställning, men kul.”

Andreas berättar att Möss och människor levde en tynande tillvaro då på nittiotalet.

”Men Skellefteå datorförening var rätt aktiv. Man hade inte internet hemma då, så det gav en del att åka till ett LAN för att spela. Möss och människor lade till slut ned, men Skellefteå dataförening fanns kvar. De var det lite nördigare gänget, om man får säga så. Mycket Linux och fokus på programmering och allmän IT-kunskap, medan Möss och människor var mer cool kids, med Mac och Amiga och med mer fokus på skapade i form av bild och musik.”

Efter LAN:et deltog Andreas inte så mycket i den världen.

”Nej, jag har inte varit på så många LAN, så det ångrar jag lite grann”, avslutar han innan jag tackar för honom för hans tid och för att han ville vandra ned längs minnets brokiga stigar tillsammans med mig.

Daniel Lehto

Basement – från källarlokal till LAN för 600 personer

”Jag har varit engagerad länge”, inleder Willhelm Wikjander då vi hörs per telefon. ”Jag lärde känna folk i högstadiet, och de arrangerade LAN. 2010 kom jag i kontakt med likasinnade. Det startades en förening, Basement-LAN. Så det började så smått på Polhemsskolan, den lokala gymnasieskolan.”

För Willhelm var det inget att fundera desto mer över. Han hoppade på att arrangera rätt tidigt, redan 2010 eller 2011.

”Ja, jag håller fortfarande på, men tyvärr har vi haft lite ekonomiska problem i föreningen.”

Namnet Basement kommer sig av att de första LAN som föreningen ordnade tog plats i en gemensamhetslokal i en bostadsrättförening. Och denna var i en källare. Willhelm funderar kring LAN:ets utveckling och de förändringar som skett genom åren:

”Det var Björn Sanders som startade föreningen (se separat intervju med honom, red). Kort efter att han grundat föreningen hoppade jag med, och har varit med sen dess. Vi har ordnat allt från små LAN i fritidsgårdar, gemensamhetslokaler och så vidare. Sedan har vi vårt stora LAN. Tidigare höll vi dessa två gånger per år. Till en början höll vi till i Polhemsskolan. Den största utmaningen är att flera av oss som var med i början har droppat av, och det är svårt att hitta några nya eldsjälar. Den absoluta lejonparten av deltagarna som kommer till våra LAN har varit 13 – 20 år, och merparten av LAN-besökarna idag är i samma ålder, men kärntruppen har problemet i att vi inte har någon föryngring.”

Hans eget uppdrag i Basement har varierat, från nybliven medlem till tekniker och nu ansvarig:

”Dels har mitt uppdrag har varit tekniken, och på senare år har jag tagit över hela arrangemanget. Det handlar om 5-600 personer. Behövs mycket kring uppkoppling, ström och så vidare. Runt 1000 kommer på det stora LAN:et, där den stora utmaningen är att lyckas genomföra ett event. Scoutlägret är också lite samma sak, en liten kick – det är kul att planera och bygga upp saker. Och roligt att unga kommer med och lär sig ta ansvar. När jag kom in i organisationen var jag femton eller sexton, så det är en viktig del av min uppväxt. Det största då, var att kunna genomföra något man vill, utan att behöva några äldre.”

Det allra svåraste genom åren har varit att kämpa för acceptans från kommunens sida, en företeelse som varit inte helt ovanlig inom den tidiga LAN-kulturen.

”Kommunen har lite de här glasögonen på sig att kultur och fritid består av idrott och musik. Det har varit mycket litet utrymme i bidrag och samarbete, men det har blivit mycket bättre. Det ska vi som sysslat med detta ta till oss, att vi har varit med och tryckt på för förändring. Med bidrag kunde man hyra lokaler och så vidare. Men det som inte är sport hamnar ofta i andra hand hos kommunen, skulle jag vilja säga. Kommunen har historiskt svårt att acceptera det som inte är fotboll.”

Tillverkare har dock varit ganska glada i att bidra.

”Ja, vi brukar kunna få till priser rätt enkelt. Datorbutiker har till exempel varit sponsorer. Vi hade helt enkelt lite kontakter och fixade det, och via kontakter inom IT fick vi billig lina.”

Under senare år har föreningen istället brottats med andra problem.

”Att hitta engagemang har blivit mer ett problem i och med att man blivit äldre. Det är ju annat som tar tid då”, konstaterar Willhelm.

Förutom datorerna ser de till att ha andra aktiviteter på LAN:et.

”Vi brukar försöka ha en scen på våra evenemang, där det kan hända grejer. Kiosk är också väldigt mycket standard. De i kiosken på vårt evenemang har utvecklat sin verksamhet till att vara ett jippo i sig. Senaste evenemanget har de haft tuppfäkting, fast med robotdammsugare. De brukar hitta på lite roliga saker, det är en spännande grupp människor som brukar sköta detta. Vi brukar också arrangera roliga turneringar i udda spel. Det har varit många vilda år och många wacko scenframträdanden. Det brukar bli tävlingar som, ja – dumma grejer som vem orkar dricka flest colabrukar på kortast tid, och så vidare. Just det gänget som driver kiosken brukar genom åren ha hittat på de galnaste upptågen. Totalt sett har vi fokuserat på att göra ett bra LAN, och de senaste åren har vi varit riktigt stora, ett tag var vi Skånes största LAN. Nu är det Ninjat i Ystad.”

”Något år hade vi också en chiptune-artist. Men generellt för både oss som anordnade och de som kom på evenemangen, är att vi växte upp efter demopartyna. Det är rätt synd, för jag har rätt bra koll på demoscenen. Men det har inte riktigt varit vår grej.”

De senaste tio åren har det varit väldigt mycket fokus på e-sport.

”De senaste åren har det gått mycket från att vara LAN för att spela med vänner, till att vara tungt fokus på att spela turneringar. Det fanns tidigare också, men det är ännu mer framträdande nu. Det kan vara Heartstone, Overwatch och Dota. De är ju gjorda för att vara e-sport. Och så CS-Go för all del. Det har utvecklats med e-sporstscenen i åtanke. Det är betydligt mer fokus på stora turneringar med stora prispotter, och inte alls lika mycket att ta med en egen dator och ställa upp. Dreamhack Open är ju stort, men det är mer en turnering som du går och tittar på från åskådarplats. Så man kan nog säga att det har gått från att vara renodlat LAN till att vara både LAN och e-sport”, resonerar Willhelm. Jag passar på att fråga om hur könsfördelningen har förändrats genom åren, och hur det såg ut i början. Willhelm funderar en stund, och svarar sedan:

”Jag skulle vilja säga att det har var varit relativt konstant, men kanske ökat något. Vi plockade ut statistik ett år. Det var uppskattningsvis ca 15% tjejer på våra evenemang. Det är ju både inom deltagare och planering. Det har varit tjejer involverade, men sen är det klart att det är en snedfördelning, det ska man inte sticka under stol med.

Generellt har kulturen har blivit bättre. De första åren kunde man dra till med rätt råa och sexistiska skämt, till och med på evenemangets hemsida. Men det försvann rätt snabbt. Nu har vi policys mot alla former av sexuella trakasserier och försöker aktivt locka in tjejer i föreningen och arrangörerna”, avslutar Willhelm.

Daniel Lehto