”Jag köpte min första dator, en AMD K62, 266 Mhz, 1997, när jag var 16-17 år. Jag hade jobbat ihop till den på kvällar och helger. På dataaffären frågade jag vilka som spelade dataspel. Det ledde till att jag åkte på mitt allra första LAN 97. Då åkte vi till en källare i Lyrestad utanför Mariestad. Vi var 5-6 killar som spelare Quake 2. Där någonstans började det”, säger Daniel Pettersson då jag undrar när han började med hobbyn.

”Tillsammans med de grabbarna startade vi en förening för att få bidrag. Vi hyrde en lokal under ett hotell i Brännebrona. och där LAN:ade vi nästan varje helg, men bara gänget då. Men det här ledde också till att vi åkte till andra LAN, och att vi startade upp ett ganska stort LAN som hette RendezVous. Vi startade 2000, då hade vi det första RendezVous, och sedan dess har det anordnats varje år. Långt efter att jag lämnade dem, finns de kvar, även den föreningen vi startade, Nätet, finns kvar. Den här nätverkslokalen vi hade för föreningen Nätet – vi promenerade för tre-fyra år sedan i samma område och bestämde oss för att knacka på dörren. Lokalen var kvar och det såg precis likadant ut. Men nu har de skärmar och så vidare på plats, så man tar bara med sin burk. Det hålls fortfarande igång. Men ingen där visste vilka vi var. Vi sa vi varit med och startat det här! Jaha, kul för er, ungefär. Inte riktigt som att legenden har levt vidare”, skrattar Daniel men säger att det kändes trevligt och lite nostalgiskt att besöka de gamla lokalerna.

Finansiering och för stora mängder cola

För att finansiera lokaler och andra fasta kostnader, gick man med i Sverok och betalade månadsavgifter som medlem.

”Vi betalade en medlemsavgift på runt 50 kr/månad. Men bidraget från Sverok var ganska viktigt för lokalhyran och så vidare. Det var ordföranden som höll igång detta. Så jag har inte full koll. Men vi fick bidrag via Sverok, så vi hade en lista när man gick in i lokalen så att man kunde kryssa i sig när man var där. Sen skickade vi in det till Sverok, och fick bidrag för sammankomsterna. Minns inte om vi fick bidrag från Mariestadskommun, men jag tror mer de sponsrade med andra medel.”

Daniel Pettersson var med fyra eller fem gånger som arrangör på RendezVous. Han fick bära bord och sälja godis, för han var ju som han säger själv ingen Linuxkille, men att koppla kablar och switchar kunde nästan vem som helst kunde göra. Gemenskapen och miljön på LAN:et var det viktigaste för honom:

”Att åka dit, att sätta ihop allt, och man kan inte spela hela tiden. När jag började var jag vaken så länge jag bara kunde, käkade micropiroger och micropizza och drack sjuka mängder Coca Cola. Jag har inte druckit det på tio år och tänker aldrig dricka det igen. Den negativa effekten av det är att jag fått kroniska magproblem, men nu i vuxen ålder har jag ju andra rutiner som är bättre.”

Rendezvous hade omkring 200 besökare och hölls i konsertlokalen Valhall, som var i kommunens ägo.

”Men jag var aldrig en av dem som skötte de kontakterna – vi hade en kille som hette Magnus Johansson, han kontaktade kommunen, och var ordförande i föreningen.”

Kompisskap

Vid sidan av att arrangera var det kompisskapet som blev viktigt:

”De killarna som var med där, vi blev ju kompisar. Det var bland det roligaste man kunde göra ju. Det blev att vi spelade nästan varje helg efter det.”

Den allra första lokalen de skaffade var i ett bostadsområde, vilket drog till sig lite uppmärksamhet.

”Det kom ofta vuxna till lokalen och undrade vad vi gjorde och hur det fungerade. De blev ofta imponerade. Ta en sån sak som alkohol, det hänger inte ihop med nördar. När man är en vuxen nörd är det annorlunda, men fortfarande inte alkohol medan man spelar.”

Rent organisationsmässigt var det föreningen väl förspänt men med vissa nätverksproblem:

”Rendezvous hade tillgång till 3-fas med 380-400 volt. Det var aldrig något problem, vi hyrde utrustning som klarade av att fördela detta bra. Det som kunde bli problem var ibland när någon tankade mycket och nätet blev segt. Sedan fick vi lära oss att det inte går inte att koppla hur många datorer som helst på samma vägguttag. Kopplar du 10 datorer till samma vägguttag, blir kabeln alldeles varm och mjuk. Och på den tiden var det Windows 98, så det är klart vi bråkade med nätverket: han kommer inte åt din utdelade mapp, men jag gör det. Så var det tills vi började med DHCP. Då började det bli bättre i nätverksstrukturen. Men det var saker man lärde sig allteftersom.”

Tävlingar och piratkopiering

Det var inte enbart folk från orten som var med och arrangerade, utan även folk från en grannkommun:

”Det fanns en Skövdeförening som också var med och arrangerade. Det är tre mil mellan Skövde och Mariestad. Det var sällan någon som pendlade där mellan, man går ofta skolan där man bor, så det var väl inte jättemycket kontakt.”

Tillsammans byggde de Rendezvous. LAN:et satsade inte enbart på datorerna, även om det så klart var huvudfokus.

”Vi hade tävlingar såklart, minns inte exakt vad, men vi delade ut priser i form av godis. Det cirkulerade bland annat en film med en tjej som drack en cola på två sekunder och kräktes upp allt sedan. Vi körde nog på samma slags tävlingar, lite dumt så där. Sedan gick ju inte allt alltid som det skulle. Jag minns ett LAN där man dragit strömsladdarna och … man gjorde alltid en knut där man satte förlängningssladden. Jag trampade där och fastnade med foten. Poff så släckte jag tio datorer. Alla vände sig om och kollade. Knuten var där för att sladdarna inte skulle åka isär. Just i den stunden var det ju inte så roligt, utan blev roligt efteråt.”

LAN:et förändras

LAN-kulturen har förändrats en del sedan Daniel var aktiv. Han berättar hur det var från början, innan nätets intåg.

”Spelintensiteten förändrades i och med nätets intåg. Ibörjan spelade man ett spel i timmar, eller till och med dagar. När Counterstrike var beta och när Battlefield bara var en bana, då spelade man bara det. Alla spelade samma spel. Sedan bytte alla spel samtidigt. Ju mer och ju längre fram i LAN:en blev det mer att någon chattar, en vill inte vara med, vi är tre som vill spela Battlefield, de där andra kollar på film och så vidare. I och med internets intåg förändrades allt till detta. Det blev med individuellt. Och förstås, när vi fick den första linan, var det alltid folk som lämnade sina datorer igång även när de inte var där, för de stod och tankade. Det var jättemycket nedladdningar och tankningar”, berättar Daniel och drar sig till minnes hur mentaliteten var på arrangemangen: ”Man delade med sig till andra personer på LAN:et så klart. Så är det inte nu. Nu streamar man. Det är klart det har påverkat spelindustrin, men hur det har gjort det, det vet jag inte. CS var ju beta då, då gick det, men sedan var du tvungen att ha nyckel, då fungerade inte den crackade versionen. Singelplayerspel gick ju att köra utan cracket, men inte LAN-spelandet. Vissa tankade och spelade och tyckte det var så bra att de köpte det sedan. På den tiden kunde man inte ställas till svars för det, nu kan man åka dit för det – fast du inte gjort det, med utpressningsbrev. Jag tror sällan att det gjort någon skada. Procenten som tankar måste vara liten jämfört med dem som köper. Vissa företag har ju lyckats så bra med sina piratkopieringsskydd så det går inte. Då måste folk köpa.”

Förutom den tidigare väldigt utbredda kopieringen, finns det andra skillnader mellan nu och då. Det var svårare att nå ut på den tiden, innan alla hade Facebook:

”Det kändes som … vi satte upp en hemsida och så spred det sig inom communityt. Minns att vi hörde om LAN, till exempel i Götet, och så fick man leta efter hemsidan. Det var långt innan Facebooks tid. Fick kunde få en länk av en kompis: kolla det här! Det fanns ju Lunarstorm och sånt, men jag tror inte det användes på samma sätt som det skulle ha gjorts idag, med event som delas på FB. Word of mouth var viktigt, att ryktet spreds.”

Bilmekaniker har sin epa-traktor

Sin tid inom LAN-kulturen har Daniel haft stor nytta av, även efteråt.

”Absolut, jag jobbade inom datorsupport länge, First Line och Back Office. Så jag har absolut haft nytta av. Det har gett mig allt kunnande jag har inom data. För att spel, programhantering och problemlösning måste fixas. Vad är trasigt? Moderkort, processorer? Det var man tvungen att kunna fixa. Idag jobbar jag som vaktmästare, och har fortfarande mycket nytta av datoringtresset. Jag hjälper och pratar mycket med IT-avdelningen. Det är väl som att säga att du jobbar som bilmekaniker och hade epa-traktor när du var 16, det är klart du har nytta av det i ditt yrke.”

Nuförtiden har Daniel inte så stort behov av sin tidigare hobby.

”Jag har väl haft igång min stationära dator två gånger på sju månader och har inte spelat något alls. Jag väntar lite på att min dotter ska bli äldre så vi kan spela tillsammans. Även om datoranvändandet har ändrats en hel del sedan min tid, så lär jag inte vara helt hjälplös”, avslutar han.

Länkar:

Rendez-Vous Facebooksida

Rendez-Vous Twitter

Daniel Lehto